Kan ett digitaliserat kulturarv ta oss från ett kontrollerat vokabulär till ett kontrollerat kaos?

Kvalitén i de modeller som tas fram inom maskininlärning och AI är helt beroende av det grunddata de bygger på. För att skapa språkmodeller som hanterar olika genrer och mänskliga uttryck har nationalbibliotekens samlingar i form av forskningsdata fått en nyckelroll. Kraften av det digitaliserade kulturarvet har slagit oss med en oväntad kraft. De språkmodeller som vi grundtränar på KB lägger vi ut fritt för alla att experimentera med och bygga vidare på. Utöver forskningen är det flera myndigheter som använder vår KB-Bert. Språkmodellen har använts också inom det medicinska området; T ex har den tränats och använts på medicinska journaler för att systematiskt identifiera ev. inopererade inplantat. Hur påverkar utvecklingen våra möjligheter och vår inriktning som bibliotekarier? Kommer arbetet med kontrollerade vokabulär lämna plats för en kontrollerad hantering av kaos?