Öppen tillgång till vetenskapliga publikationer, del 7 – Publiceringskostnad

Kungliga biblioteket har på uppdrag av regeringen tagit fram rekommendationer för omställningen till ett öppet tillgängligt vetenskapligt publiceringssystem. I en serie blogginlägg presenteras dessa rekommendationer av Henrik Schmidt, bibliotekarie på KIB.

Kostnaderna för det vetenskapliga publiceringssystemet har stigit kraftigt under de två senaste årtiondena. Även om villkor och summor mellan avtalsparterna delvis är, och har varit, konfidentiella så har det varit ett väl omvittnat faktum att kostnaderna stigit långt över den övriga konsumentprisökningen. Studier har visat på de stora förlagens vinstnivåer och forskare har samlats för att kritisera den höga kostnaden för kunskap.

Nu när vi ska göra en omställning, från en prenumerationsbaserad modell där forskningsresultaten är stängda för icke-prenumeranter, till ett öppet tillgängligt vetenskapligt publiceringssystem där kostnaderna tas av författare/lärosäten/finansiär, så innebär det att kostnaderna sprids på fler aktörer. Genom kartläggningsprojekt, som Open APC Sweden, börjar bilden klarna över de samlade kostnaderna för svenska lärosäten, både vad gäller prenumerations- och publiceringskostnader.

Vi på KIB försöker också kartlägga de samlade kostnaderna som Karolinska Institutet (KI) har vad gäller vetenskapliga publikationer. Prenumerationskostnaderna kan vi naturligtvis följa och bokföra. Svårare är det när enskilda forskare betalar publiceringsavgifter, s.k. APC:er (article processing charge). Om man betänker att det på listan över de mest använda tidskrifter för publicering på KI återfinns Plos One, Scientific reports, BMJ Open samt Nature communications så förstår man att pengar till förlagen går både via oss på KIB, men också via andra delar av KI.

I en strävan att få en bättre överblick över APC-kostnaderna infördes här på KI, i april 2016, ett särskilt konto i ekonomisystemet Agresso: nämligen konto nummer 5726 ("Publiceringskostnader, Open Access"). Detta rekommenderar SUHF alla lärosäten att göra. Tyvärr visar det sig, när vi kartlägger det här, att det inte alltid används och ibland används för fel saker. De dryga 15 miljoner som finns bokförda på kontot under 2017 ger inte en korrekt bild av den totala OA-kostnaden.

Som ett sorts mellanting mellan öppen tillgång och prenumerationsbaserad dito har många förlag utvecklat en modell där prenumerationsbaserade tidskrifter erbjuder möjligheter för den enskilda forskaren att betala en publiceringsavgift för att göra just den artikeln öppet och fritt tillgänglig. Detta kallas hybridpublicering. Antalet vetenskapliga tidskrifter som ”erbjuder” hybridpublicering har gått från 2.000 (2009) till närmare 10.000 (2016).

Det här fenomenet har uppstått bland annat som ett svar på kravet om öppen publicering som utfärdats av många forskningsfinansiärer. Förlagen tar således betalt både genom en publiceringsavgift och en prenumerationsavgift. Publiceringsavgiften är dessutom i genomsnitt högre i hybridtidskrifter jämfört med ”rena” open access tidskrifter. Den genomsnittliga publiceringskostnaden för hybridpublicering är, beräknad på tillgänglig data i Sverige 2.173 EUR medan publicering i ”rena” open access tidskrifter är 1.298 EUR.

Forskningsfinansiärer, både privata och offentliga, brottas med frågan kring hybridtidskrifter. De finansiärer som står bakom den så kallade Plan S (däribland svenska Forte, Formas och Vinnova) motsätter sig hybridpublicering. I förslaget för EU-ramprogrammet, Horizon Europe, framgår det att publiceringskostnaderna inte täcks om det rör sig om en hybridpublicering. Samma hållning märks också bland universiteten däribland Harvard University, Columbia University (USA) och Imperial College London, University of St Andrews (UK). Dessa beviljar inte medel för publiceringskostnader i hybridtidskrifter via sina anslag.

Det är av stor vikt att omställningen till ett öppet tillgängligt publiceringssystem genomförs och stabiliseras utan att kostnaderna ökar okontrollerat. Detta poängteras dels av EU kommissionens rekommendation från april 2018 och dels av Kungliga bibliotekets (KB) utredning från mars 2019. I utredningen uppskattar KB att kostnaderna för att göra alla publikationer, med huvudförfattare affilierade till en svensk forskningsutförande organisation, öppet tillgängliga till 330 miljoner kronor per år. Detta att jämföra med de cirka 468 miljoner som läggs på prenumerationskostnader och APC:er i Sverige. (Uppskattningarna är gjorda utifrån data för 2017.)

KB:s utredning är gjort på uppdrag av regeringen och innehåller 16 rekommendationer. Den sjunde handlar om publiceringskostnad.

Rekommendation 7 lyder: "Att en eller flera relevanta myndigheter ges ansvar för kontinuerlig uppföljning och analys av nationella publiceringskostnader i omställningen till ett öppet tillgängligt publiceringssystem med syfte att begränsa kostnader för vetenskaplig publicering."

Läs mer om beskrivning av, och argument för, den här rekommendationen i utredningen: Finansiering av omställningen från ett prenumerationsbaserat till ett öppet tillgängligt publiceringssystem.

Samtliga blogginlägg i serien

Henrik Schmidt

Bibliotekarie som sysslar med forskarstöd i olika former. Undervisar doktorander och forskare i frågor som rör litteratursökning, publicering och publikationsuppföljning.