Öppen tillgång till vetenskapliga publikationer, del 2 – Sakkunniga

Kungliga biblioteket har på uppdrag av regeringen tagit fram rekommendationer för omställningen till ett öppet tillgängligt vetenskapligt publiceringssystem. I en serie blogginlägg presenteras dessa rekommendationer av Henrik Schmidt, bibliotekarie på KIB.

Sedan ett tjugotal år har diskussionen om öppen tillgång till vetenskapliga publikationer pågått. Vid 2000-talets början formulerades först Budapestinitiativet och sedan Berlindeklarationen. Där beskrevs nyttan av öppenhet och målet för ett framtida publiceringssystem. Många aktörer – regeringar, forskningsfinansiärer, forskarorganisationer, lärda sällskap, lärosäten, myndigheter, bibliotek, museer etc – har skrivit under dessa deklarationer. Karolinska Institutet (KI) har, genom ombud, undertecknat Berlindeklarationen. ”Genom Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) har KI undertecknat den s.k. Berlindeklarationen och stödjer därmed även genom denna främjandet av open access.” Så förklaras det i KI:s gällande policy kring öppen tillgång. I policyn uppmuntras alla KI-forskare att "... i största möjliga utsträckning fritt tillgängliggöra sina publikationer...". SUHF skrev på redan i december 2004.

På senare år har diskussionen mer handlat om den praktiska omställningen; om själva implementeringen av ett öppet tillgängligt vetenskapligt publiceringssystem. Kungliga biblioteket (KB) har på uppdrag av regeringen tagit fram sexton rekommendationer för denna implementering. Syftet med rekommendationerna är att stödja forskarsamhällets olika aktörer i den strukturella och kulturella omvandling som behövs för att nå målbilden om öppen tillgång.

Rekommendationerna vänder sig i första hand till forskare, lärosäten, forskningsfinansiärer, andra forskningsadministrativa myndigheter samt regering och departement. Varje aktör har sin egen roll, sitt eget ansvar, sina egna drivkrafter och dilemman. KB lyfter särskilt fram betydelsen av att alla aktörer medverkar till att regeringens explicita målbild kring öppen tillgång till forskningsresultat uppfylls. Vi på KI är således en viktig part i den här omvandlingen.

Den andra rekommendationen, liksom den första, handlar om forskningens meritvärdering. Den andra rekommendationen siktar in sig på den roll som de sakkunniga har i granskningen av ansökningar. Här på KI, som vid landets övriga universitet och högskolor samt hos nationella och internationella forskningsfinansiärer, finns sakkunniga som är satta att granska och bedöma ansökningar om tjänster och/eller medel. Att den sökande har gjort sina publikationer öppet tillgängliga bör poängteras och premieras i framtida riktlinjer till, och utbildning av, dessa sakkunniga.

Därtill krävs av alla aktörer att följa upp så att riktlinjerna faktiskt efterlevs vad beträffar öppen publicering. I KB:s utredning framkommer en problematisk diskrepans mellan riktlinjer och policies, å ena sidan, och vetenskapssamhällets praxis, å den andra. Man manar därför till ett mer aktivt arbete med de som är utsedda att vara sakkunniga, både före en ansökan och efter.

Rekommendation 2 lyder: "Att lärosätens och finansiärers policyer för kvalitetsgranskad öppen tillgång inkluderas och förklaras i riktlinjer till och utbildning av sakkunniga."

Läs mer om beskrivning av, och argument för, den här rekommendationen i utredningen: Meriterings- och medelstilldelningssystemen i relation till incitament för öppen tillgång.

Tidigare blogginlägg.

Henrik Schmidt

Bibliotekarie som sysslar med forskarstöd i olika former. Undervisar doktorander och forskare i frågor som rör litteratursökning, publicering och publikationsuppföljning.