The best of KIB:s bokcirkel

Personalen på KIB gör som så många andra och bokcirklar. Nån gång i månaden träffas vi och pratar kring en utvald bok. Vi har, någon gång i tidernas begynnelse, beslutat att böckerna ska utspelas kring någon åkomma eller i dylik miljö, alternativt i forskarnära atmosfär. Ni kan inte ana vilka vidder som öppnas när man sätter upp lite hållpunkter! Plötsligt lämnar vi ”senast recenserade bok” långt bakom oss och färdas över genregränser med en luftburen smittas hastighet. 

Men nu är det sommar och då ligger bokcirkeln i hängmatta och gungar lite lealöst, i väntan på höstmörker och terminsstart. Självrannsakans ljuva tid är här. Det fina med bokcirklar är att vi läser böcker och tycker så härligt olika om det vi läst. Ibland är vi eniga, men roligast blir det när vi inte alls tycker likadant. Därmed blir reflektionen som följer nedan, om vad som var bäst bland det vi läste under vintern och våren som sig bör väldigt personlig. Kanske finns det någon av deltagarna som håller med om något av det jag skriver? Inte? Nähä.  

Om jag ändå ska våga försöka väcka sommarläslusten hos alla och envar utifrån våra läsupplevelser detta år så blir det dessa böcker som jag skulle vilja att ni la på läshögen. Alfabetiskt, så som en pliktskyldig bibliotekarie bör, presenteras sålunda min föreslagna läshög. 

Baby Jane av Sofi Oksanen (ja, alfabetiskt utifrån titel idag) – Man tar en risk om man väljer att sätta sig under en korkek med en sval drink i handen och öppna Baby Jane. Vari består då risken? Jo, att det lugn man tänkt låta sig vaggas in i helt uteblir. Men är inte det en av läsningens främsta behållningar? Att drabbas av läsning? Baby Jane är en sådan bok, när den tar sig an ett plågsamt destruktivt förhållande där huvudpersonens kärlek lider av social fobi och ett skyddsnät av försvarsmekanismer som enda vapen mot den hotande vardagen. Intensivt och vackert, men grymt, som alltid av Sofi Oksanen.   

Barnmorskan av Katja Kettu var vinterns absolut största läsupplevelse, och det var ett rent privilegium att läsa henne och sedan dessutom få tillfälle att prata om sin läslycka med andra! Boken utspelas i norra Finland under andra världskriget och historien handlar om kärlek och skuld, med ett fullkomligt förtrollande språk! Jag förstår inte hur inte denna bok kunnat få mer uppmärksamhet överallt och för alltid! Fast jag kanske är lite egen… 

Vi läste Beckomberga av Sara Stridsberg precis innan sommaruppehållet, och den har ju fått sin beskärda del av uppmärksamhet, med augustpris-nominering och långa köer på biblioteken. Men väl förtjänt uppmärksamhet. Den handlar mycket om att vara institutionaliserad, och kanske att vilja vara det. Men den handlar också om folkhemsbygget, att försöka rädda någon man älskar och skulden man känner om man inte kan. Allt på ett hjärtskärande vackert språk. 

Krigets dårar av Pat Barker. Fler institutionaliserade tokar? Jodå. Denna gång handlar det om brittiska officerare med krigsneuroser under första världskriget. Krigsneuros erkändes inte som sjukdom utan betraktades som feghet eller symptom för vansinne och behandlades med allt från psykoanalys till upprepade elchocker. Boken, om än fiktion, behandlar riktiga människoäden och är såväl fascinerande som fint skriven. 

Den sista boken som jag föreslår är kanske den ultimata sommarslackerboken, skriven av Marguerite Duras och har det besynnerliga namnet De Små Hästarna i Tarquinia. Om det finns någon bok som kan får dig att gå ner i varv så är det denna, som utspelas någonstans i ett varmt Italien, bland totalt uttråkade semesterfirare som klagar och dricker Campari dagarna i ända. Tro mig, vi var inte ense i bokcirkeln om bokens storhet, men jag fann den förtrollande! Ta chansen att i litterär form bejaka den ultimata sommartristessen!  

Andreas Jacobson

Bibliotekarie på KIB, som bland annat jobbar med undervisning mot sjuksköterske- och tandläkarprogrammen. Läser en hel del skönlitteratur i tid och otid.